När det gäller personlig utveckling så har jag nog vid det här laget tjatat öronen av folk med det som Anthony Robbins har att säga om personlig utveckling. Det vill säga att det är med människan som det är i naturen, det som inte växer och utvecklas, det dör så sakteliga.
I vårt växande som människor finns det inget noll-läge, inget status-quo där vi kan vara för evigt på en viss nivå av personlig utveckling. Det finns platåer på resan precis som de som bestiger Mount Everest bygger basläger och andra läger längs vägen.
Men om de blir kvar för evigt i dessa läger så kommer de att dö så sakteliga. Det kommer fler och fler som hinner till toppen för dem, deras egna förmågor som klättrare avtar och förmågan att leva sina drömmar försvagas hos dem.
Likaledes behöver vi när det gäller personlig utveckling hitta platåer i vårt liv där vi kan vila, återfylla förråden och njuta av utsikten. Sedan vi dock gå vidare om vi inte vill dö så sakteliga. Hitta nya utmaningar, läsa nya böcker eller gå nya kurser.
Det kan också handla om att resa till nya platser eller att utöka sin bekantskapskrets med människor som tillför nytt, friskt blod in i livet.
Personlig utveckling i mina ögon är inte något vi gör på en kurs under fem dagar tillsammans med en grupp andra individer.
Det är en livsstil, ett beslut att växa som människa för att förbättra livskvaliteten för mig själv och andra, samtidigt som jag lär mig att njuta längs vägen.
Visste du förresten att på ett år så byts över nittio procent av cellerna i din kropp ut och att över sju års tid så har samtliga celler i din kropp byts ut? Personlig utveckling händer onekligen vare sig vi vill eller ej.
