Ibland blir jag rädd för utmaningar i mitt ledarskap och i mitt arbete. Jag kallar det ibland för att vara nervös, men det är oftast bara ett finare, lite försiktigare ord, än att säga att jag faktiskt är rädd.
Det kan vara nya omständigheter eller förutsättningar som gör mig rädd. Nya möjligheter eller nya äventyr där utgången är oviss.
Det som slog mig för en stund sedan, och som kändes så viktigt att jag beslöt mig för att skriva ett blogginlägg om det, var att när jag fokuserar på min passion så försvinner rädslan eller i alla fall flyttar sig ur vägen där den tidigare mitt i farleden och skymde utsikten mot min framtid.
Många hävdar att vitlök är en utmärkt huskur mot förkylningar även om det mig veterligen aldrig blivit vetenskapligt bevisat. På samma sätt är det nog med min teori om passionen som motmedel mot rädsla. Det är en huskur jag är övertygad om fungerar i många fall, men det är möjligt att det aldrig kommer att bli vetenskapligt belagt det heller.
Vad frusen passion kan ställa till med
Jag hade en lärare i personlig utveckling en gång, han var från Italien och hade vigt mycket av sitt liv åt psykologiska sjukdomar och terapi i olika former. Han hävdade att patologi, det vill säga läran om sjukdomar, hade att göra med frusen passion. Patologi kommer av ordet patos som på grekiska har flera betydelser, bland annat lidelse och passion.
Han menade att när vi låter vår passion frysa så blir vi ofta sjuka.
Vad innebär det då att låta passionen frysa inne?
Det kan vara att säga nej till den där rösten inombords som säger att "det där vore kul att göra" eller att varje dag tvinga sig själv till ett arbete man inte trivs med för att man känner sig tvungen att få räkningarna betalda och lite till samtidigt som man intalar sig själv; att en dag, en dag, då ska jag göra det jag verkligen älskar.
När jag glömmer bort min passion och tänker på praktiska detaljer, på förutsättningar och siffror, då blir jag lättare rädd. När jag fokuserar på det jag älskar att göra, i mitt fall bland annat att skapa saker som hjälper människor att utvecklas som ledare och må bättre i sina relationer, så blir rädslan mer obetydlig och ett inre lugn infinner sig.
Ett par frågor på vägen i ditt ledarskap...
Så jag avslutar med en klassisk fråga, eller kanske två. Vad är du passionerad för, vad älskar du att göra? Vad skulle du göra även om ingen betalade dig att göra det? Vad får ditt hjärta att sjunga? När är du som mest glad i dig själv?
Och framförallt om du skjuter den där dagen eller det ögonblicket framför när du har tänkt iscensätta din djärva plan gällande det du är passionerad för, varför inte börja nu? Börja i det lilla, du behöver inte byta jobb eller flytta.
Gör den lilla förändringen först. Eller så tar du det där riktigt galna stora jobbet och låter passionen ta steget ur frysen på allvar...
