När jag stod på morgonen stod i duschen på hotellet där jag bor och fylldes av insikten av att duschvattnet var på tok för hett för att duscha i, och dessutom inte verkade gå att reglera, så funderade jag över vad detta kunde ha för koppling till ledarskap.
Tro mig, jag är inte riktigt så nördig att jag i varje givet ögonblick funderar på vad händelser i livet kan ha för koppling till ledarskap i allmänhet och UGL i synnerhet, men eftersom jag dels håller utbildning denna vecka och även skriver dessa resbloggar så är den reflekterande delen av ledarhjärnan troligen lite extra aktiverad.
Hursomhelst, det som slog mig var vikten av tålamod. Jag bestämde mig helt sonika för att vänta en stund och se om det skållheta vattnet skulle ändra karaktär. Någon har sagt, Daniel Goleman tror jag det var som skrivit "Känslans Intelligens", att "en man eller kvinna med tålamod kan få allt han eller hon vill".
Som ledare tror jag att det är A och O att besitta förmågan till tålamod. Tålamod är en dygd sägs det ju också. Jag tror också att tålamod går hand i hand med tillit. En tillit till att det kommer att bli bra.
Psykologen John Ericsson definierade ju tillit som "tron på att det goda kommer tillbaka". Till exempel är det detta som det lilla barnet tränar på när det leker tittut lekar med sin mamma. Mamma försvinner, om än för en kort stund, men barnet lär still lita på att mamma, det vill säga det goda, kommer tillbaka.
Det fick mig också att tänka på en av mina favorithistorier...
En liten pojke har i skolan just lärt sig om puppor och fjärilar. En dag blir han alldeles till sig när han får syn på en puppa utanför sitt fönster hemma. Han betraktar puppan varje dag i vetenskapen om vad som ska ske.
Han följer tålmodigt puppan dag för dag tills det börjar röra sig något därinne. Detta fortgår ett tag och pojken kämpar hårt för att vara tålmodig då han förstår att det är en fjäril därinne som kämpar för att komma ut.
Till slut står han inte ut med att vänta längre, hans tålamod tryter, och han bestämmer sig för att hjälpa fjärilen ut. Han går till köket och hämtar en kniv, går ute till trädet och skär upp puppan.
Ut kommer den vackraste av fjärilar, den sträcker ut sina färgrika vingar, flyger några snabba vingslag och faller sedan död till marken.
Vad kan vi lära oss av denna historia med kanske ett till synes mindre lyckligt slut? Jo, fjärilen vinner sin kraft genom att kämpa med puppan. Genom att jobba på att bryta puppan tränar den upp styrkan i sina vingar och när den är tillräckligt starkt och redo att ge sig ut på nästa äventyr i sitt liv, då kommer den också att vara redo att kunna flyga.
Hur ofta är det du; läs vi, i bristen på tålamod och tillit "hjälper" våra medarbetare i tron att vi gör något bra, men i själva verket "stjälper" dem istället genom att beröva dem deras möjlighet att utvecklas och bli starkare?
Ska vi sluta hjälpa våra medarbetare? Nej, det hoppas jag verkligen inte, men jag hoppas att du kanske nästa gång ställer dig frågan; hjälper jag mina medarbetare för att mitt tålamod och min tillit tryter eller hjälper jag dem för att de verkligen behöver det?
