Många har skrivit och talat om tankens kraft i olika sammanhang, men detta koncept har aldrig blivit så tydligt för mig som igår strax efter klockan tre på eftermiddagen.
Jag slutade som vanligt på jobbet klockan 15 och cyklade hem till familjen efter det. För att göra en lång historia kort hade jag och familjen en konfliktfylld stund med både tårar och tandagnissel när jag kom hem.
Jag hamnade i konflikt med både min fru, min dotter och till slut även med vår hund! Det var lätt att lägga orsaken på att alla inblandade var trötta, hungriga och allmänt kinkiga efter några dygn med diverse illamåenden och avbrutna sömncykler, men jag insåg att det inte var hela sanningen.
En andra chans
Jag fick hursomhelst delvis en andra chans. Jag behövde uträtta ett kort ärende och fick då en andra möjlighet att "komma hem". Tänk om livet var sådant att vi kunde få en andra chans varje gång vi har kört i diket i våra relationer.
På vägen att uträtta mitt ärende, och när min frustration över den kaosartade hemkomsten lagt sig något, funderade jag över hur jag kunde undvika detta i framtiden. Jag insåg då att jag på vägen hem från jobbet tänkte på tre olika saker som alla kunde definieras som olösta problem eller irritationer på olika sätt.
Det verkade rätt oskyldigt när jag satt där på cykeln att tänkta på dessa saker, men med visdomens efterklokhet så inser jag att de påverkade mitt sinnestillstånd på ett mycket subtilt sätt.
Visst, min familj hade säkert kunna vara trötta och kinkiga ändå när jag kom hem, men jag är övertygad om att om hade haft ett annat fokus i mina tankar när jag kom hem, så hade jag kunna hantera situationen på ett bättre sätt och vara en stabil fyr i kaoset snarare än ytterligare ett vilset skepp som irrade i känslomässiga stormar.
Hur ofta är det inte som vi som ledare går in i olika situationer och relationer, samtidigt som vi stunderna innan har tänkt på problem och irritationer i våra liv? Jag tror att det händer rätt ofta om får generalisera utanför mig själv. Jag tror att det ofta också påverkar oss på ett omedvetet och mycket subtilt, svårfångat sätt.
Henry Engler kontrollerar sina tankar
Jag läste häromkvällen också det senaste numret av Good News Magazine och där fanns en artikel om Henry Engler som bland annat satt fängslad i Uruguay under 13 års tid, mellan åren 1972-1985, för sina politiska åsikter och sitt arbete för demokrati och frihet för folket.
Större delen av denna tid tillbringade han i isolering och han torterades regelbundet under de första fyra åren av sin fängelsevistelse under mycket inhumana förhållanden. Han berättar hur han medvetet tränade sig på att kontrollera sina tankar i sin cell. Hans mål var att inte låta några som helst ofrivilliga tankar nå in i hans tankevärld.
Han nådde sitt mål efter ungefär fyra år då han under en omgång av tortyr inte lät någon ofrivillig tanke, alltså någon tanke han inte aktivt valt att vilja tänka, slinka in i hans huvud. Han berättar hur han när tortyren var över, sade högt för sig sjäv "jag har lyckats".
Mannen som torterat honom hörde detta och trodde han hört fel, men Henry upprepade samma sak igen då han blev tillfrågad. Efter den händelsen lämnade vakterna Henry ifred, då de var övertygade om att han hade blivit tokig.
Idag sitter Henrys vänner från motståndsrörelsen Tupamaros vid makten i Uruguay, själv bor han i Uppsala, spelar musik med bland annat Mikael Wiehe och hans forskning om sjukdomen Alzheimers har uppmärksammats internationellt.
Ättlingar till Inka-folket talar om hur våra tankar ställer till det
De senaste dagarna i mitt liv har onekligen handlat mycket om vårt förhållande till våra tankar. Min fru som är född i Peru, hade i söndags förmånen att få träffa Doña Maria & Don Alejandro, som bor i en by i Anderna 4800 meter över havet som upptäcktes av omvärlden för 30 år sedan och som är ättlingar till Inka-folket i rakt nedstigande led.
Under seminariet och mötet med dessa två djupt fascinerande individer fick min fru bland annat höra om saker som att de inte räknade år, att de skrattade och lekte nästan oavbrutet samt att se såg mer till gruppen och helheten än sig själv.
En annan sak som min fru berättade var att de sagt att de ansåg att ett av våra största problem här i den "moderna" världen är att våra tankar. Att vi tänker för mycket helt enkelt. De förordar att tänka betydligt mindre och använda sin känsla betydligt mer som guide istället.
Ett sätt att komma mer i kontakt med sina känslor är exempelvis enligt dem att tillbringa mer tid nära och i naturen.
Så vad kan vi göra?
Vad du ska göra eller inte göra lämnar jag med varm hand till dig att ta ansvar för, men här följer efter grundlig reflektion min aktionslista för att skapa bättre förutsättningar för mitt ledarskap på både arbetsmöten och i min familj.
- Fortsätt meditera regelbundet för att lära mig att bli friare i förhållande till mina tankar
- Tillbringa mer tid i naturen, även om det är så bara är korta stund, som några minuters paus i en skogsdunge på väg hem från jobbet
- Innan jag går in i ett möte med andra människor, oavsett om det är på jobbet eller hemma, stanna upp och se till att vara uppmärksam på vad jag har med mig i mina tankar när jag går int till mötet
- Om jag haft en besvärlig dag, så som dagar kan vara ibland, använda den mentala kroken. Låtsas ta av mig en jacka som får symbolisera mina bekymmer och problem som inte hör hemma på mötet, och hänga denna på en krok utanför dörren till konferensrummet eller hemmet. Sedan kan jag ta på mig jackan igen efteråt om jag vill.
- Påminna mig om att leka och skratta oftare.
